Odaterad
Som solen stiger ur
natten när dagen blir till,
då inser jag att jag måste
och vet att jag vill.
Dimman andas i gryningen,
släpper sakta sitt tag,
öppnar mina ögon
och där står ju jag.
Minns plötsligt livet,
konturer av förlorad tid.
Det var då det började
och min smärta tog vid.
Jag måste försonas,
försöka förstå,
ta farväl av natten
för att sedan kunna gå.
1996
Ett blomblad för vinden
en namnlös färd,
ett avbrutet liv blåser iväg.
Svävar i luften
så rotlös, så lätt
susande i skyn, söker sin rätt.
Ett blad har lyft från jorden,
lämnat blommans kropp
söker sig mot solen,
strävar längre upp.
Ja, livet är en svarslös gåta
en ändlös färd
utan mål, utan väg.